Citrussockarna

Den senaste tiden har det inte blivit mycket stickning, har inte riktigt känt det där suget för stickningen som jag gjort tidigare. Men jag har trots det i alla fall lyckats sticka ett par sockor till sambon i mönstret Citrus av Anna Bergman (Tantulltuss).

Sockorna är stickade i Sandness Sisu, som jag stickade med för första gången men antagligen inte sista. Jag har ökat med 4 maskor för att göra den lite större plus att den är något längre än i originalet. Därför skiljer sig även mönsterrapporterna lite från originalet.

Sockorna är ett bidrag till Sypeppen Maj 🍋

Annonser

Ett Potter-citat

Ett av mina absoluta favorit citat från Harry Potter böckerna är Happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light. För mig har det fått en ny betydelse efter att jag gick in i väggen julen 2017. Det har blivit ett sätt att försöka se det positiva när allting känns skit.

Jag påbörjade broderiet i början av förra sommaren, men eftersom jag inte riktigt fastnat för broderi ännu tog det ungefär 8 månader att slutföra. Det är ganska simpelt egentligen, lite skevt citat i efterstygn och några stjärnor inspirerade av de som finns på sidorna i de svenska upplagorna av Harry Potter böckerna.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med broderiet ännu, men det kanske kommer upp på väggen i den nya lägenheten till sommaren.

Tröjan Afmæli

I slutet av augusti var jag och resten av min familj på Island. Vi beundrade inte bara den vackra omgivningen utan även de mängder av hemstickade islandströjor som gick och köpa där. Jag hade redan innan resan dit beslutat att jag skulle köpa en tröja. Men de flesta tröjorna gick i gråskala och jag är ju rätt så färgglad av mig, så det blev inte att jag köpte någon tröja. Däremot köpte jag garn till att sticka en egen istället. Vilket resulterade i Afmæli (som legat i min stick-lista i ett par år).

Från början hade jag tänk att börja med tröjan på julafton för att ta efter Fredrikas mysiga tröj-tradition, men jag kunde inte hålla mig och började en dag tidigare. Sedan stickade jag klart tröjan i rekordfart på ungefär en månad. Och då stickade jag ändå om en ärm som blev typ 4 storlekar för stor.

Jag stickade tröjan uppifrån-ner tillskillnad mönstret som är skrivet så att man stickar nerifrån-upp. Jag tycker att det är bekvämare att sticka uppifrån ner och jag upplever att det är lite enklare att anpassa det till sin egen kropp då.

Om man har vägarna förbi Island rekommenderar jag att man besöker någon av The Handknitting Association of Iceland butiker. De är fyllda till bredden av hemstickade islandströjor (även mössor och annat stickat) och det finns även garn att köpa för dem som vill sticka eget. Vi hade lyxen att ha en tvärs över gatan från det hotellet vi bodde på 20 minuters promenad utanför centrum. Så vi kunde gå och titta ett par gånger innan vi bestämde oss för vad vi skulle köpa.

Koftan Afmæli

Nästan lika länge som jag varit tillsammans med min sambo har han ”tjatat” på mig att sticka en tröja till honom. I höstas gav jag med mig och lät honom välja ett mönster. Han valde då islandströjan Afmæli, men eftersom han ville ha en kofta och mönstret egentligen är en tröja fick jag tänka om lite. Vilket då resulterade i att jag gjorde mitt första steekade projekt.

Att steeka innebär att man stickar runt-runt-runt som en tröja med ett par extra maskor i mitten för att sedan klippa mitt fram på projektet för att göra det till en kofta. Givetvis måste man sy (på maskin) eller virka en kant så att maskorna inte smiter iväg när man klipper, men det är fortfarande sjuk läskigt när man sitter med saxen i handen. Men som tur var gick allt bra, och det var bara att sy ditt ett band på insidan och sy i knappar efteråt 😌

Koftan sitter ju inte alls lika bra på mig som den gör på sambon eftersom jag är 20 cm kortare och har en byst. Men eftersom mottagaren inte var hemma när det var perfekt ljus att ta bilder fick jag själv ställa upp som modell 😅

Jag är tillbaka.. typ

Då var min paus över typ. Jag har saknat bloggen samtidigt som jag tyckt det varit skönt att inte tänka något på den på ett tag. Så det kommer väl resultera i att jag kommer blogga lite mer spontant och sällan framöver. Och om jag kom på något under pausen jag ville skriva om skrev jag ner det i ett dokument på datorn. Så det kommer två inlägg snart som är rätt så snarlika varandra men det får ni se då.

För de som undrar om stickningen på bilden så har den hamnat i development hell. Jag kommer liksom inte på hur jag skall sticka vidare eller vet om jag en vill ha en till socka 😅

En mini-paus

Under en tid har jag haft lite svårt att komma på vad jag skall blogga om här. Det har inte alltid känts jättemotiverande att skriva ett blogginlägg, även om det finns saker som jag skulle vilja skriva om. Jag har liksom lite svårt att bestämma mig för vad jag skall blogga om och inte blogga om. Dessutom känns det ibland som om jag skall prestera innehåll bara för att och det känns inte alltid så drivande.

Så som sagt kommer jag ta paus från denna bloggen tills jag kommit på vad jag skall göra med den. Däremot kommer jag inte ta helt paus från bloggandet utan jag kommer försöka mig på fotoutmaningen 365 foton under 2019. Detta är inte första gången jag försöker mig på fotoutmaningen, men jag hoppas det blir första gången jag klarar den. Livet har alltid kommit emellan så jag har inte kommit längre än halvvägs tidigare. Därför är det utmärkt att man kan göra den på halvfart numera.

Mina bilder kommer publiceras på denna bloggen! Så syns vi när vi syns på denna bloggen 😊

Agatha Raisin and the Quiche of Death

Det var ett tag sedan jag la upp ett boktips, men jag kände att det var dags igen. För ett eller två år sedan gick den supermysiga deckaren Agatha Raisin på tv. Jag kärade ner mig i den lite bossiga Agatha och längtat efter en fortsättning på serien, men eftersom den las ner (för att få nytt liv i somras) bestämde jag mig för att börja läsa böckerna som serien är baserad på. The Quiche of Death är den första boken i serien, som totalt sett består av 29 böcker.

I boken möter vi den lite bossiga 53-åriga Agatha Raisin som precis sålt sin PR-byrå för flytta ut till området Cotswolds, närmare bestämt till byn Carsley. Det tar inte många dagar innan hon redan gjort sig ovän med vissa grannar. För att förbättra sitt rykte i byn, bestämmer hon sig för att delta i byns quiche-tävling. Men eftersom hon laga mat åker hon tillbaka till London och köper en quiche i lokal butik. Oturligt nog dör den ena domaren efter att ha ätit hennes quiche och plötsligt anklagas hon för att vara en mördare. För att bevisa sin oskuld bestämmer hon sig för att hitta den verkliga mördaren.

Jag tycker det är en fantastiskt rolig bok och den har verkligen lockat mig till läsa fler av böckerna. Den var förvisso lite förutsägbar eftersom just denna boken låg bakom det första avsnittet i tv-serien och jag mindes större delen av vad som skedde. Men jag tycker det inte gjorde så mycket, eftersom boken i sig är välskriven och bjuder på många skratt.