Tröjan Afmæli

I slutet av augusti var jag och resten av min familj på Island. Vi beundrade inte bara den vackra omgivningen utan även de mängder av hemstickade islandströjor som gick och köpa där. Jag hade redan innan resan dit beslutat att jag skulle köpa en tröja. Men de flesta tröjorna gick i gråskala och jag är ju rätt så färgglad av mig, så det blev inte att jag köpte någon tröja. Däremot köpte jag garn till att sticka en egen istället. Vilket resulterade i Afmæli (som legat i min stick-lista i ett par år).

Från början hade jag tänk att börja med tröjan på julafton för att ta efter Fredrikas mysiga tröj-tradition, men jag kunde inte hålla mig och började en dag tidigare. Sedan stickade jag klart tröjan i rekordfart på ungefär en månad. Och då stickade jag ändå om en ärm som blev typ 4 storlekar för stor.

Jag stickade tröjan uppifrån-ner tillskillnad mönstret som är skrivet så att man stickar nerifrån-upp. Jag tycker att det är bekvämare att sticka uppifrån ner och jag upplever att det är lite enklare att anpassa det till sin egen kropp då.

Om man har vägarna förbi Island rekommenderar jag att man besöker någon av The Handknitting Association of Iceland butiker. De är fyllda till bredden av hemstickade islandströjor (även mössor och annat stickat) och det finns även garn att köpa för dem som vill sticka eget. Vi hade lyxen att ha en tvärs över gatan från det hotellet vi bodde på 20 minuters promenad utanför centrum. Så vi kunde gå och titta ett par gånger innan vi bestämde oss för vad vi skulle köpa.

Annonser

Koftan Afmæli

Nästan lika länge som jag varit tillsammans med min sambo har han ”tjatat” på mig att sticka en tröja till honom. I höstas gav jag med mig och lät honom välja ett mönster. Han valde då islandströjan Afmæli, men eftersom han ville ha en kofta och mönstret egentligen är en tröja fick jag tänka om lite. Vilket då resulterade i att jag gjorde mitt första steekade projekt.

Att steeka innebär att man stickar runt-runt-runt som en tröja med ett par extra maskor i mitten för att sedan klippa mitt fram på projektet för att göra det till en kofta. Givetvis måste man sy (på maskin) eller virka en kant så att maskorna inte smiter iväg när man klipper, men det är fortfarande sjuk läskigt när man sitter med saxen i handen. Men som tur var gick allt bra, och det var bara att sy ditt ett band på insidan och sy i knappar efteråt 😌

Koftan sitter ju inte alls lika bra på mig som den gör på sambon eftersom jag är 20 cm kortare och har en byst. Men eftersom mottagaren inte var hemma när det var perfekt ljus att ta bilder fick jag själv ställa upp som modell 😅

Jag är tillbaka.. typ

Då var min paus över typ. Jag har saknat bloggen samtidigt som jag tyckt det varit skönt att inte tänka något på den på ett tag. Så det kommer väl resultera i att jag kommer blogga lite mer spontant och sällan framöver. Och om jag kom på något under pausen jag ville skriva om skrev jag ner det i ett dokument på datorn. Så det kommer två inlägg snart som är rätt så snarlika varandra men det får ni se då.

För de som undrar om stickningen på bilden så har den hamnat i development hell. Jag kommer liksom inte på hur jag skall sticka vidare eller vet om jag en vill ha en till socka 😅

En mini-paus

Under en tid har jag haft lite svårt att komma på vad jag skall blogga om här. Det har inte alltid känts jättemotiverande att skriva ett blogginlägg, även om det finns saker som jag skulle vilja skriva om. Jag har liksom lite svårt att bestämma mig för vad jag skall blogga om och inte blogga om. Dessutom känns det ibland som om jag skall prestera innehåll bara för att och det känns inte alltid så drivande.

Så som sagt kommer jag ta paus från denna bloggen tills jag kommit på vad jag skall göra med den. Däremot kommer jag inte ta helt paus från bloggandet utan jag kommer försöka mig på fotoutmaningen 365 foton under 2019. Detta är inte första gången jag försöker mig på fotoutmaningen, men jag hoppas det blir första gången jag klarar den. Livet har alltid kommit emellan så jag har inte kommit längre än halvvägs tidigare. Därför är det utmärkt att man kan göra den på halvfart numera.

Mina bilder kommer publiceras på denna bloggen! Så syns vi när vi syns på denna bloggen 😊

Agatha Raisin and the Quiche of Death

Det var ett tag sedan jag la upp ett boktips, men jag kände att det var dags igen. För ett eller två år sedan gick den supermysiga deckaren Agatha Raisin på tv. Jag kärade ner mig i den lite bossiga Agatha och längtat efter en fortsättning på serien, men eftersom den las ner (för att få nytt liv i somras) bestämde jag mig för att börja läsa böckerna som serien är baserad på. The Quiche of Death är den första boken i serien, som totalt sett består av 29 böcker.

I boken möter vi den lite bossiga 53-åriga Agatha Raisin som precis sålt sin PR-byrå för flytta ut till området Cotswolds, närmare bestämt till byn Carsley. Det tar inte många dagar innan hon redan gjort sig ovän med vissa grannar. För att förbättra sitt rykte i byn, bestämmer hon sig för att delta i byns quiche-tävling. Men eftersom hon laga mat åker hon tillbaka till London och köper en quiche i lokal butik. Oturligt nog dör den ena domaren efter att ha ätit hennes quiche och plötsligt anklagas hon för att vara en mördare. För att bevisa sin oskuld bestämmer hon sig för att hitta den verkliga mördaren.

Jag tycker det är en fantastiskt rolig bok och den har verkligen lockat mig till läsa fler av böckerna. Den var förvisso lite förutsägbar eftersom just denna boken låg bakom det första avsnittet i tv-serien och jag mindes större delen av vad som skedde. Men jag tycker det inte gjorde så mycket, eftersom boken i sig är välskriven och bjuder på många skratt.

Jämnt Ojämt

I början av hösten bar det av till Syfestivalen (jag kallar den det fortfarande trotts att den numera heter sy och hantverksfestivalen). Där köpte jag bland annat ett garn och mösterpaktet till sjalen Jämnt Ojämn av JennyPenny. Detta är nog ett av de roligaste mönster jag stickat hittills, trotts att jag emellanåt hade svårt att få till rätt maskantal.Jo4Jag tror att den egentligen blev lite för liten eftersom jag fick kvar mer garn än vad jag borde ha fått enligt mönstret. Men det gör inte så mycket för min del. Jag gillar inte allt för stora och bylsiga sjalar.jO2Sjalen är stickad i JennyPennys egenfärgade garn Mysa med stickor 3,5 mm.

Jo3

Skaparlistan

Vilka tekniker skapar du mest i?
Det har inte ändrat sig så mycket utan jag stickar fortfarande helst av allt, även om jag försöker mig på sömnad ibland med varierat resultat

Vilken är din bästa/sämsta sida som hantverkare?
Det beror på. Som sticker är min bästa sida att jag fortsätter sticka trots att jag har jag massor fel hela tiden som ibland inte rättar till för att skadan inte blir för stor i det stora hela. Förvisso förrätter till vissa fel, men om felet inte är tillräckligt stort jag brukar jag inte bry mig om det. Men det där också min sämsta sida i alla fall när det handlar om sömnad. För när jag blir sur blir jag galen när jag gör fel. Ibland ju inte ens klart projekt för att jag gjort fel.

Vilket projekt är du mest nöjd med?

Just nu är jag mest nöjd med min kofta. Den var nästan ett evighetsprojekt men trots det gav inte upp utan fortsätta sticka jag ville verkligen ha den klar.

Har du något katastrofprojekt?

Oja det har jag utan tvekan. Men dessa försöker jag glömma bort och förnekar dess existens så mycket jag bara kan.

Vad inspireras du av?
Just nu vet inte vart min inspiration kommer fram jag kommer nog lite här och varifrån jag kan inte riktigt sätta ord på vart. Oftast inspireras jag nog i ögonblicket. Men ibland får jag nog inspiration från sociala medier, serier och min omgivning.

Vart tycker du bäst om att skapa?
Hemma i min soffa eller på ett stickcafé. Syr är helst i köket det finns bäst ljus och ett bord ställa symaskinen på.

Hur tycker du bäst om att skapa?
Antingen tillsammans med vänner som också så hantverkar eller ensam i soffan med en kopp te och en bra film på eller en mysig ljudbok.

Vilket är ditt bästa skaparminne?
Årets bästa minne var när jag sytt i den sista knappen i min nya kofta och äntligen kunde lägga i blöt för att blocka den. Det var sex månaders arbete äntligen över och jag skulle äntligen kunna använda koftan.

Vilket är ditt sämsta skaparminne? Mitt sämsta minne från i år var nog när jag skulle klippa ut en ny klänning. Jag hade mätt upp så tyget skulle räcka men även klippt ut den ena delen att det inte alls skulle räcka. Jag blev så himla arg på mig själv för att jag inte varit mer noggrann och nu skulle tyget inte räcka till något annat.

Har du nått tips att lämna vidare?

Testa något nytt! Det kan vara allt från en ny färg som aldrig brukar skapa i till någon som du tror ska vara för svårt att göra. Att testa något nytt öppna ny dörrar eller så lär du dig det inte var något för dig. Alla erfarenheter är bra erfarenheter när man ska utvecklas i sitt skapande.

Listan är skapad av Fredrika